Suckar...

Idag är en sån där dag igen..
När allt bara mosar ihop sig i huvudet och helt plötsligt är man sönder stressad.. då blir det tok.. men eftersom att jag bestämde mig igår för att sprnga milen idag så sagt och gjort.. Jag hade ABSOLUT inte den minsta lust till det men alla som känner mig vet att jag är världens envisaste! Ännu mer kaos i huvudet, för jag ska inte lova mig saker som jag inte vill hålla.. Men väl ute så var spåret snötäck, snön låg pressad så det var skithalt och ojämt.. Ännu mer irriterad men jag svängde av mot milen iaf.. annars blir jag ännu mer sur på mig själv..

Det var den jobbigast milen i mitt liv.. Fy för att springa på det där underlagt.. och mina knän som för övrigt är som hos en 80-åring ibland känndes så även nu.. det tog mig 1 h 8 min (!!!) att ta sig igenom skiten, vilke tär väldigt lång tid, men så går det med taskit underlag men en vilja av stål! Nu känns det skönt.. från midjan och uppåt! nu ska jag och mina ömma knän ta en dusch...
Ciao